Jag fick ett paket på posten idag. Det innehöll 24 flaskor nagellack. Jag behövde nämligen olika neonfärger till en cosplay (aka JK från Kamen Rider Fourze, aka den mest färgglada bubblan ever), och jag hittade ett set med 24 lack för cirka 200 spänn på en hemsida...som jag glömt vad den heter, men jag kan kolla upp senare. För att vara så pass billigt nagellack, fungerade det bra.
Jag har inte testat neonfärgerna än, med risen att det tar slut innan jag behöver det (när jag väl öppnat en flaska med neon, varar den inte så länge), men jag testade fem andra lack.
För det resultat jag var nöjd med så målade jag
Vitt: 2 lager
Svart: 2 lager
Silver: 2 lager
Blått: 1 lager
Lila: 3 lager.
Så i genomsnitt två lager för ett bra resultat? Jag har ju inte provat resten än, men jag kommer väl dit. Min andra hand var redan målad, i gult och vitt med små rhine stones på.
Det finns en parodi på Les Miserables, eller hur man nu skriver det (jag kan uttala det någolunda korrekt, men stava det, nope), som heter Miserable Lesbians.
Den vann awards på TOSCARS, vilket jag egentligen inte riktigt vet vad det är, men i alla fall. Man kan ju gissa vad det handlar om när man läser titeln.
Det fina är, att fast det är en parodi, så är den inte så rolig. Och den är väldigt stereotypisk. Men intressant att analysera är den i alla fall.
Vilket jag ju varit många gånger i mitt liv, men aja.
Så, för några dagar sedan klippte jag mitt hår (själv, för jag var uttråkad). Det blev så här.
Och sedan, i går kväll (eller...om jag ska vara helt ärlig, någon gång efter midnatt) så blekte jag håret.
Blev det bra? Jag har en liten rosa fläck som jag missade... och det är fortfarande rött pigment som var envist på vissa ställen, men det blev ganska bra, faktiskt.
Dinosaurier = Kyouryuger
Spandex = Super Sentai
Musikaler = Musikaler
obviously.
Tre saker jag älskar. Blir ett.
ALLOW ME TO FLIP MY SHIT.
Kyouryuger-filmen som kommer ut i sommar ska vara en musikal! Det är den första full length musical med Sentai. Oooooh! Jag vill ha sommar nu. Och, nu måste jag gå och kolla om jag kan hitta någonstans där Kyouryugers skådisar sjunger. Jag vill ju höra hur de låter.
"As usual, a double-billed Super Sentai and Kamen Rider movie will be premiering during the summer. This year, the movie project will be called “Magic Music Movie.”
According to the pamphlet, that was given with the premiere of Super Hero Taisen Z, the Zyuden Sentai Kyoryuger movie will be a musical. Making this history’s first full Super Sentai musical. The musical is written by Riku Sanjo and will be directed by Koichi Sakamoto.
While Kamen Rider Wizard’s movie will be set in “the Land of Magic” and feature the Golden Magician, written and directed by Junko Komura and Shojiro Nakazawa.
Both shows are looking for extras to participate in the movie. ForKyoryuger, they are looking for 600 people, ages 10-50, that are able to the ending dance.
ForWizard, they want people to come wearing hoodies and belts.
The movies will premiere August 3, all over Japan. Two castanet rings of Wizard and KyoryuRed’s faces will be given as advance booking presents."
Wow vad jag önskar att jag var i Japan just nu, så jag kunde vara statist i Kyouryuger. Jag har ju övat på dansen. Kan det bli sommar nu?
Den här kvinnan har väldigt bra saker att säga om samkönat äktenskap, så jag vill länka den hit.
På två veckor har tre länder legaliserat att samkönade par kan gifta sig. Det är dags att USA skyndar på lite här, för så komplicerat är det inte. Och de borde inse, att så länge de säger nej, kommer det komma upp igen, och igen, för inte ska här ges upp inte.
Förutom homohatarna då. De kan ta och ge upp här och nu. Det är ju inte så att bara för att homosexuella får mer rättigheter, kommer de heterosexuellas rättigheter försvinna. Och inte kommer de tvingas gifta sig med någon av samma kön, såvida de inte vill det, för att de älskar någon av samma kön, som de vill spendera resten av sitt liv med.
För så enkelt är det. Vi vill bara ha samma rättigheter som ni som är straighta. I Sverige kan vi gifta oss, men ni, USA, skryter om hur bra ni är, medan jag sitter här och tänker "fan vad jag är glad att jag inte bor i USA."
En gång i tiden hade jag bettskena, för att jag spände käken för mycket när jag sov, och det gjorde så jag knappt kunde öppna munnen.
Bettskenan var visserligen i samma material, men detta var inte tillverkat i syfte att få mig att bli mer glappkäftad. Den här gången var det nämligen till cosplay. Jag ska nämligen cosplaya Staz, från mangan Blood Lad (som även kommer som anime i sommar).
This dude!
Så jag kollade på några tutorials, men var inte helt säker på om det var bra att stoppa Karlssons Klister i munnen, även om det var torkat. Så medan jag väntar på svar från företaget som gör klistret, så bestämde jag mig för att göra på ett annat sätt. Och här är resultatet!
Det syns inte så bra, men fotona jag tog med min webcamera var hemska, så det är fotot aniki tog på mig när jag och Ren var på väg ut för att handla som gäller. Jag vet, fel ögonfärg och kläder, men det är closet cosplay, och jag har inga röda linser just nu.
Så jag gick in på adlibris och kollade på lite böcker. Bland annat gick jag och kollade om de hade någonting nytt från Cassandra Clare, och vet ni vad jag hittade då?
Jo, att The Mortal Instruments äntligen ska översättas till svenska!
Se? Jag har skrivit om boken tidigare, när jag först läste den på engelska, och om några månader kan även den som bara läser på svenska, eller föredrar att göra det, läsa den! Den komm er nämligen ut på svenska i juni! Kom igen, förhandsbeställ boken, jag vet att du vill~
Jag drömde i natt. Eller, jag kommer faktiskt ihåg min senaste dröm, eftersom människor drömmer varje natt. Visserligen kommer jag bara ihåg vissa saker, drömmar försvinner ju så snabbt. Visserligen kom jag ihåg förra drömmen jag skrev om bättre.
Friend of foe? Miu or Vimsvoms?
Det var en katt. Det var monster. Katten var en kattunge när jag först träffade den, och den var jättemysig. Sen var jag borta av någon anledning. När jag kom tillbaka var huset barrikaderat, och när jag väl kom in, var bara katten där. Katten hade blivit tuff och hård, och det var han som hade barrikaderat huset. Han var bossen.
Det var tydligen mitt under ett post-apocalyptic krig, och jag hade på något sätt missat världens undergång helt och hållet. Hur? Jag har ingen aning, men så var det ju en dröm med talande katter.
Vi hörde ljud. Det var jamanden, och jag öppnade en kattlucka (som egentligen mest är en fastkilad bräda över ett hål) på glänt. Någon försökte ta sig in. Det var en katt som såg precis ut som Vimsan, men av någon anledning kallade jag den för Miu. Jag sade att det är okay att släppa in henne, för det var ju Miu.
Sedan minns jag inget mer, för jag vaknade, så jag vet inte om det verkligen var Miu, eller om hon blivit galen eller ond eller vad som helst. Jag hoppas hon fortfarande var god.
Vi åkte dit för att lyssna på en konsert med en japansk artist som spelar tsugaru shamisen.
Men innan det, letade vi efter ett ställe att äta, men lyckades inte hitta något. Istället blev vi hux flux tillfrågade om vi ville hjälpa till med att vara modeller till en tematävling. Temat var "i väntan på våren", och vi gick med på det hela. Det var en intressant upplevelse i alla fall, även fast vi fick vänta på mat tills efter konserten.
Konserten med Keisho Ohno var en ganska liten en (om man jämför med till exempel när jag såg Versailles), och det fanns sittplatser åt alla. Det var en sån där konsert där man vill sitta ner och stänga ögonen och bara lyssna. Eller i alla fall tyckte jag det. Och det är kul när artister involverar publiken, med att klappa och göra speciella cheers. Jag vet inte om européiska artister gör det, eftersom jag inte varit på några konserter med dem.
Efter konserten gick vi och åt på asiatisk restaurant. Jag tror aldrig jag har ätit så mycket förut, jag var mätt ända upp till brösten. Jag provade på Mongolisk BBQ för första gången, det var gott, och jag tycker det var roligt att titta på när kocken stekte maten man valt ut.
Och så fanns det glass. Och glass är ju aldrig fel.
Visserligen avslutade jag måltiden med en extra skål misosoppa, för att få upp värmen lite. Det var kallt ute när klockan väl var efter 22.oo. Och så gick vi ju hela vägen hem efter att tåget kommit in till Uppsala..
Ärligt talat gick det inget vidare, det kändes som att allt som var med på tentan var de saker jag inte kunde komma ihåg. Jag kom ihåg andra saker. Men det hjälper ju inte här. I alla fall är jag söker på två v frågorna, så jag borde i alla fall få tre poäng. Fast jag behöver ju minst 13 för att bli godkänd.
Men tja, jag har aldrig varit något vidare på så pass teoretiska saker (föutom språk, då, men det intresserar mig). På föreläsningarna går allting in genom ett öra och ut genom det andra utan att registreras i min hjärna. Och skolböcker... det finns ytterst få intressant skrivna skolböcker.
Men aja. Det kanske inte är bra att jag inte känner någon oro över det hela, men nu är det ju så att jag planerar att byta program till hösten (wow, första gången jag nämner det här). Och då kommer de kurserna jag läser nu inte göra någon skillnad. Det är mest att jag måste se till så jag har tillräckligt med betyg för att få mitt lån, men det här är ju det första jag inte tror jag får godkänt på.
Kläder: Skjorta, rosa jeans, mina nya stövlar, bältet jag normalt använder till min kappjacksak, och så slips, knytet på trinity-vis. Jag försökte i alla fall. Hår: Min korta svarta peruk. Pryl: Mina glasögon? Jag är lite småförkyld. Att göra: Jag ska på anställningsintervju! Och så ska jag plugga mer när jag kommer hem. Tabula rasa och sånt därnt. Låt som sitter fast i huvudet: "How to be a Heartbreaker" av Marina & the Diamonds.
Idag fick jag paket på posten. Och det ena innehöll ett par skor! Jag har beställt de till Alexandra Garcia från Kuroko no Basket, men beroende på, så kan jag även använda dem till Kuranosuke från Kuragehime.
Det andra innehöll ett par glasögon, som också de är till Alex. Jag trodde den första ur KuroBas som jag skulle cosplaya var Takao, men det blir visst henne istället. Inte mig emot, hon är fantastisk.
Jag hade redan ett par shorts till henne, men det är fortfarande saker jag saknar. Speciellt en peruk, men det kommer nog snart det med, bara jag hittar en som passar.
Det här är bilder från 6%DOKIDOKI (6%HEARTTHROB) och märkets första bilingualmook. Märket firar 18 år (hade det varit en Svensk person hade den blivit mynding. I Japan skulle den ha två år kvar). Det finns bilder på Vani, Yuka och Kyary Pamyu Pamyu. Det finns även en intervju med grundaren, Sebastian Masuda. Mooken finns på både Japanska och Engelska. De här bilderna är då från ett photoshoot.
Jag har älskat 6%DOKIDOKI sedan jag först hittade märket för kanske två år sedan, men jag har tyvärr ingenting själv. Den dagen kommer dock, det vet jag. Jag älskar ju färgglada saker.
Jag tänkte jag skulle skriva lite om den pågående Super Sentai-serien idag, eftersom jag konverserat rätt så flitigt med folk på en viss annan hemsida om just den serien.
Årets tema är dinosaurier, och jag vet att det finns tidigare Sentai med samma tema, men vad jag vet är det här den första jag ser med det temat.
På wikipedia är serien sammanfattad så här.
Long ago in the time of dinosaurs, the Deboss Army invades Earth to the point of the extinction of the dinosaurs but they were defeated by Wise God Torin and the Zyudenryu during the first invasion. In the present day, the Deboss Army resurface as they resume their invasion. To counter the revived threat, Torin selects five brave individuals who must defeat their respective Zyudenryu first in order to acquire their powers to become the "People of the Strong Dragons", the Kyoryugers.
Det som är lite annorlunda med just den här serien, är deras lineup. Och när jag säger det, menar jag att de inte har någon gul sentai. Det är första gången sedan 1985 som Super Sentai inte haft någon gul sentai, och första gången som gul ersatts av svart. Inte för att det gör mig något, Ian (Kyouryu Black) har blivit min favoritkaraktär.
Så, ska vi ta lite om våra huvudkaraktärer nu?
"Hear our roar! The Fanged Brave, Kyoryu Red!" Kiryu Daigo (Kyouryu Red) aka King.
I början är Daigo i Amerika, ute i vildmarken. Han är den som gillar tanken på att vara i ett team mest. De andra är lite motsträviga, vissa mer än andra. Han är väldigt glad av sig, men även han kan vara allvarlig. Han gå från glad till seriös på mindre än en sekund. När han var liten reste han världen runt med sin pappa.
"The Bullet Brave, Kyoryu Black!" Ian Yorkland (Kyouryu Black).
Kortaste beskrivningen på Ian: Playboy. Och det är han ju, han flörtar massvis, dejtar massor av tjejer (inte i den mening att han är ihop med dem, det är mer det att han går ut på dejter med dem och sådant). Men han är ju mer än det. Han har ganska traumatiska erfarenheter bakom sig, vilket gör att han inte vill ha några vänner, eftersom han inte vill förlora dem på grund av hans misstag. Det är visserligen inte direkt hans fel att hans bästa vän dog, men det är ju det där med hur hjärnor fungerar.
"The Armored Brave, Kyoryu Blue!" Udo Nobuharu (Kyouryu Blue) aka Nossan.
Nossan är en alltiallo, ungefär. Han jobbar med lite allt möjligt, och han älskar puns. Jag tror det heter ordvitsar på svenska? Han har en syster som har ett barn, som han i det närmaste är som en pappa till, efterom hans systerdotters pappa dog innan seriens början. Som Daigo, så är han rätt glad av sig, även fast han är på ett lite mognare plan (om man bortser från hans ständiga ordvitsar).
"The Slashing Hero, Kyoryu Green!" Rippuukan Souji (Kyouryu Green) aka Boy, om du är Ian.
Souji är ganska mycket en stick in the mud, så att säga. Han är väldigt seriös, vilket är varför han i början avskyr Ian och hans avslappnade sätt. Det blir bättre när han lär sig förstå hur Ian funkar. Hans familj är rik, och hans pappa är strikt, och Souji kom inte alls överens med honom, eftersom hans pappa hade planer för honom som han inte ville vara med på. Det är tur att King finns och kan hjälpa.
"The Horned Brave, Kyoryu Pink!" Amy Yuuzuki (Kyouryu Pink).
Snacka om cool. Ian må vara min favorit, men Amy är högt där upp bland mina favoriter hon med. Och det är inte för inget. Hon, liksom Ahim i Gokaiger (fast på ett helt annat sätt), visar att man inte måste välja mellan att vara 'feminin' (stereotypiskt, så att säga) och ass kicking. Hon är båda på samma gång. Många feminister anser ju att man inte kan vara stark om man är 'typiskt kvinnlig', men det är ju inte alls sant. Liksom Souji är hennes familj rik, men hon är inte din stereotypa 'ojou-sama chara'.
Och vem kan inte gilla en serie där de onda ser ut så här?
Åh, och glöm inte samban när du ska klä dig i spandex.
Det finns till och med en video så man kan lära sig dansen de dansar i slutet av varje episod.
(den här videon är dock spegelvänd)
Det här blev mycket längre än vad jag trodde, men det är okay. Vem bryr sig om att jag kan prata i evigheter om en serie som än så länge bara har 8 episoder.
